Länge sedan jag skrev här men jag handlar fortfarande aktier för familjens sparkapital.
Har väl i princip gjort bort mig samma anda som under föregående inlägg. Jag köper på toppen, snittar ner mig tills innehavet utgör en gigantisk del av portföljen och så realiserar jag antingen förlust eller väntar ut vändningen.
Men jag anar en liten trend i min impulsstyrda handel och det är att jag under det gångna halvåret fått en lite godare disciplin och en lite tydligare vision av vilken portföljmänniska jag är, efter ca 2 års identitetssökande.
Huvudportföljen "Stora Vagnen" har förändrats till sitt utseende. Jag har väl i princip byggt upp en portfölj a la petrusko. Mycket preferenser, Klövern, Akelius, K2A, Volati etcetera. Sen lite tråkbolag - Axfood, HM, Clas Ohlson. Och lite halvtråkig bolag som Midsona, Sectra och Tomra.
Jag inser att jag det passar mitt instant-gratification-sinne att se ränta-på-ränta-effekten på månadsbasis. Så jag vill ha en strid ström av utdelningar som strömmar som genast återinvesteras.
Sedan har jag kvar en lite mindre portfölj som jag döpt till "Double Trouble", där jag har lite mer riskfyllda roliga icke-utdelande bolag - typ Gabather, Simris, Soltech, Hamlet, Optifreeze.
Jag har valt det töntiga namnet "Double Trouble" för att påminna mig om att dessa bolag innebär hög risk OCH att jag inte får sälja förrän de dubblerats i värde.
Over and Out.
