Länge sedan jag skrev här men jag handlar fortfarande aktier för familjens sparkapital.
Har väl i princip gjort bort mig samma anda som under föregående inlägg. Jag köper på toppen, snittar ner mig tills innehavet utgör en gigantisk del av portföljen och så realiserar jag antingen förlust eller väntar ut vändningen.
Men jag anar en liten trend i min impulsstyrda handel och det är att jag under det gångna halvåret fått en lite godare disciplin och en lite tydligare vision av vilken portföljmänniska jag är, efter ca 2 års identitetssökande.
Huvudportföljen "Stora Vagnen" har förändrats till sitt utseende. Jag har väl i princip byggt upp en portfölj a la petrusko. Mycket preferenser, Klövern, Akelius, K2A, Volati etcetera. Sen lite tråkbolag - Axfood, HM, Clas Ohlson. Och lite halvtråkig bolag som Midsona, Sectra och Tomra.
Jag inser att jag det passar mitt instant-gratification-sinne att se ränta-på-ränta-effekten på månadsbasis. Så jag vill ha en strid ström av utdelningar som strömmar som genast återinvesteras.
Sedan har jag kvar en lite mindre portfölj som jag döpt till "Double Trouble", där jag har lite mer riskfyllda roliga icke-utdelande bolag - typ Gabather, Simris, Soltech, Hamlet, Optifreeze.
Jag har valt det töntiga namnet "Double Trouble" för att påminna mig om att dessa bolag innebär hög risk OCH att jag inte får sälja förrän de dubblerats i värde.
Jag kan oftast finna mig i att förlora lite pengar på dåliga aktieaffärer. Det ingår i jobbet som en "small time hustler" på börsen.
Men idag förlorade jag 19 kronor och blev ganska rejält upprörd.
Jag hade lagt ut en säljorder i Peptonic. Ingen mastodontorder men lite drygt 1000 aktier. Och så kommer en vansinnig person från Nordnet och köper 1 aktie till priset 5,2 kronor. På Aktietorget kostar courtaget (mig veterligen) 19 kronor både för hen och mig.
Varför gör man så?? Vem gör något sånt?
VARFÖR?
Jag kan bara tänka mig 3 förklaringar men ingen känns vettig...
1. Hen är en mycket risk-aversiv investerare
Som hoppas på några kronor i vinst vid exit men vill inte förlora för mycket vid förlust. För att nordnettaren ska gå break-even på affären måste Petonic göra en exit till prislappen 24,2 kronor. Och då har jag inte ens räknat på courtaget vid försäljning.
2. Hen vill putta upp kursen för att ge aktien en känsla av momentum och köpstyrka
Köpet puttade förvisso upp kursen för dagen, vilket jag antar vara syftet. Men ger den där typen av enpetare verkligen kursen momentum? Följer småbolagshandel så banala principer?
3. Hen slant på fingrarna och klickade fel
Hur det än är med den saken är hen skyldig mig 19 kronor!
In other news så har jag gjort lite trades i hövding, opus, simris.
Just för stunden har jag börjat intressera mig för Midsona. Av en slump märkte jag att mitt hem var proppfylld av produkter från märket Urtekram. Jag har också sett att det tar plats i allt fler matbutiker. Det känns som en trygg plats att förvara likviderna, i väntan på mer sexiga investeringsobjekt.
Och apropå likvider..
Jag har kommit fram till att jag inte gillar att ha likvider skräpandes på ISK-kontot. Blir stressad av åsynen av en tillgänglig tusenlapp som inte "jobbar för mig". Så jag sätter in dem lite här och var. Går kursen upp så mycket att jag Kan köpa en kebabtallrik för vinsten, så säljer jag och börjar om igen. Och jag njuter något enormt av dessa små framgångar. Jag kan till och med njuta av att tjäna en femma. Så länge jag går plus så är jag överlycklig. Jag ser mig lite som aktievärldens motsvarighet till Pippo Inzaghi - den gladaste måltjuven i historien. Han njöt lika mycket av att göra 7-0 i en vänskapsmatch som att göra ettt avgörande mål i en ligafinal.
Att sitta och småhandla med kaffepengar är kort sagt det härligaste jag vet!
Vem vet... Snart är det väl jag som sitter där och lägger en mikroskopisk köporder i ett biotech-bolag - i hopp om att i en avlägsen framtid passera break-even.
Gabather har klättrat ordentligt de senaste dagarna och äntligen tog jag beslutet att skala ur mig en aning. Jag sålde av en fjärdedel med 4% förlust. Det sved en del att sälja på minus, men lättnaden var ändå stor.
Sedan förra inlägget har jag köpt mer och mer Gabather i takt med att kursen sjunkit. Jag låg fram till igår 100%.
Nu är jag inte längre 100% investerad i ett pre-kliniskt bolag med en enda beforskad substans. Och jag behöver inte längre vara orolig över att hela familjens besparingar i ett bräde kan decimeras av en VD:s avhopp, en patentstrid eller att en konkurrent precis uppfunnit nån mirakelkur som gör Gabathers substans närmast irrelevant.
Jag har alltså gått från att vara en idiot som gått all in, till att vara en idiot som ligger 75% in.
Min irrfärd in i Gabather kostade inte så mycket pengar (och kan fortfarande generera en hel del) så jag får betrakta det som en billig läxa inför framtiden.
Jag snittade ner tills det inte fanns pengar kvar att snitta med och sedan satt jag där och såg kursen implodera med blott två kvarvarande handlingsalternativ:
1) Sitta lugnt kvar i båten.
2) Realisera förlust.
Jag valde det första alternativet vilket jag är glad över. Men nu får jag försöka lära mig något av mitt vansinne.
Läxor (förhoppningsvis) lärda:
Ligg aldrig 100% investerad i ett bolag!
LIGG ALDRIG 100% INVESTERAD I ETT BOLAG! (Särskilt inte ett ytterst vanskligt biotechbolag.)
Biotech-aktier är väldigt roliga att följa och äga. Även om de följer konjunkturcykler drivs deras kurser till syvene och sist av deras forskningsresultat. Därför känns de ändå ganska vettiga att äga i tider av osäkerheter på makroplanet. Dessutom ger biotech verkligen den där trisslottskänslan som man aldrig kan få av att köpa Volvo eller HM.
Snitta gärna ner dig, men man kan gott vänta tills bolaget sjunkit mer än 2-3 procent innan man börjar fylla på. Annars sänks GAV:et väldigt marginellt. Kanske bör jag upprätta någon slags system för nedsnittning och vinsthemtagning. Typ: Köp -> fyll på om aktien tappat 10% -> Fyll på om kursen går ner ytterligare 10% -> Ligg kvar eller realisera förlust.
Om man ämnar att behålla en biotech-position tills exit behöver man inte snitta ner sig över huvudtaget. Antingen lyckas bolaget och klättrar upp hundratals procent. Eller så misslyckas det.
Det är väldigt långtråkigt att inte ha några pengar att trada med. Man tappar snabbt aktieintresset och man blir snabbt deprimerad.
Vad gjorde jag för mina lösgjorda pengar då?
Jo, jag köpte Hamlet Pharma, Peptonic, Opus, Parans solar, Soltech, Simris Alg, Sensys och lite preffar i Volati, Klövern och K2A.
Kommer jag behålla mina resterande Gabather till exit? Skulle inte tro det. Jag kommer att sälja lite då och då, men resten vill jag sälja med vinst. Min förhoppning är att behålla en liten position (som jag har råd att förlora) - typ 3000 aktier - tills de börjar redovisa resultat från sin fas1.
Jag tänker inte bli den där typen som inleder varje nytt blogginlägg med att be om ursäkt för dåligt bloggande, men visst var det ett tag sedan jag skrev något här inne. Ledsen för det!
Primära orsaken är att jag legat back. Och det är förbannat tråkigt att skriva om sin portfölj i motvind. Inte för att jag vill sopa mina tillkortakommanden under mattan, utan för att inspirationen uteblir. Särskilt surt känns det när alla på twitter postar bilder av detta slag:
Det finns en kultur hos aktiebloggare och traders att glädjas åt varandras framgångar. Ingen vill få stämpeln 'Jante'. Alla vill bevisa att de inte är missunnsamma, så varje jävla graf möts av hejarop. Själv blir jag svart inombords men klickar emellanåt på <3 - knappen.
Jantelagen är kanske inte den mest smickrande delen av vårt kulturarv men jag är lite svag för mentaliteten. Den fostrar ödmjukhet och håller oss på jorden. Och dessutom... personer som avskyr Jantelagen och ofta känner sig personligt drabbade av den, brukar vara lite osköna. Det är som att de inte kan njuta av sin egen framgång; inte utan yttre bekräftelse.
Nog om det....
Vad har hänt sedan sist?
Jag sitter på en post Hamlet Pharma - 1246 aktier, GAV 11,42. Kan både tänka mig att köpa och sälja mer beroende på kursutvecklingen. Sommaren lär vara en tuff period för biotech-papper, så revolvern är laddad.
Jag har haft en lyckad trade i Opus. Plockade på mig rejält med aktier nära botten och har nu sett den stiga 10 av 11 handelsdagar på raken. Nu har jag släppt merparten med ca 12 % vinst, men nog kan bolaget stiga betydligt mycket mer från nuvarande nivå. Jag har läst ganska mycket om Opus och tycker egentligen att de gör det mesta rätt, trots att de är ett utskällt och hånat bolag. Hade jag inte varit så rastlös och vinsthemtagande av min natur hade jag suttit på Opus-posten i två års tid. Jag tycker att caset:et ser rationellt och starkt ut.
Jag handlar teckningsrätter i Hövding. Jäklar vilken volatilitet det är i dessa papper. Kan gå upp och ner plus/minus 20% på en dag. Fast i ärlighetens namn går den mest ner just nu. Jag ser det både som en möjlighet till trading och en chans att komma in i bolaget igen på en rimlig nivå.
Jag sitter kvar i Simris alg och tänker nog öka positionen innan Korea-satsningen tar fart på allvar.
Jag köpte och sålde Apple, med en marginell vinst. Egentligen är Apple ett bolag jag vill äga mycket aktier i, men om dagens rykten kring iPhone 7 stämmer (tråkig uppdatering), så tror jag att aktien kan sjunka under 90 dollar i höst. Då fyller jag på ordentligt. Tycker att allt talar för 'Buy and hold'.
Sålt Parans för att lösgöra pengar, men är villig att gå in igen när jag har råd. Får hoppas de inte släpper något viktigt PM innan dess eftersom allt de spottar ur sig i informationsväg förflyttar kursen 30 procent upp eller ner.
Sist men inte minst...
Gabather
Jag sitter på otroligt mycket Gabather, delvis mot min egen vilja. Alla känner väl igen känslan när ett bolag börjar sjunka och man börjar snitta ner sig. Man säljer allsköns bolag i portföljen och fyller på i surdegen. Till slut utgör den 60% av hela portföljen och ändå ligger man 8 procent minus mot nuvarande kurs.
Man kan lugnt påstå att jag kom in fel i positionen. Och likt ett arrangerat äktenskap får jag helt enkelt förhålla mig till min nya partner. Våra öden är för närvarande sammanlänkade och jag försöker lära mig att älska bolaget med samma intensitet som Crowhater1 älskar Fingerprint Cards.
Vad ska jag säga om detta bolag...
Jag kan inte avgöra hur lovande deras neuroleptika-kandidat är jämfört med konkurrenterna. Och det finns väl ett 40-tal andra företag i världen som kommit längre i sin utveckling.
På plus-sidan:
+ Kassan är äntligen påfylld. 32 friska miljoner att driva igenom Fas 1.
+ Strid ström av lovande PM.
+ En uttalad ambition att diversifiera patentportföljen genom att utforska ytterligare läkemedelskandidater. Just nu råder något av en alla-ägg-i-en-korg-situation.
+ Bert Junno känns ju ganska stabil. Han är så laid back att jag ibland tror att han somnat på scen.
+ Jag tror att några exits bland de andra life-science-bolagen skulle kunna frigöra investeringsvilliga pengar i Gabather. Rykten om uppköp av Sobi fick mig att hoppas.
På minussidan:
Forskningschefen Mogens Nielsen.
- Han är 103 år gammal, vilket gör att han riskerar att insjukna i demens vilken dag som helst.
- Han säljer massvis av aktier, utan att ens informera finansinspektionen, Junno eller aktietorget eller vem det nu är... Jag vet inte MEN Nielsen borde definitivt veta.
- Han avslöjar affärshemligheter inne på pissoaren efter aktieträffar.
- Han skrävlar om att Gabathers aktieägare kommer att kunna köpa sig en Rolls Royce när Gabather är klara med sin resa. Det är väl i och för sig trevligt men jag hade föredragit en lite mer less-is-more-approach i sin kommunikation.
Kort och gott har vi en fullblodsexcentriker till forskningschef. Jag hoppas att all hans begåvning har ansamlats i de molekyler han arbetat fram under 40 år. Jag får lite Joe Biden-vibbar av honom. En veteran som är härlig och avslappnad men det fullständigt väller ut grodor ur munnen på honom.
För egen del tänker jag inte vänta på någon Rolls Royce. Jag säljer av häften av mitt innehav så fort jag kommer ovanför mitt GAV. Resten tänker jag ruva på ett tag. Kanske kan jag köpa en Fiat istället.
Trots att jag önskar det innerligt, är jag inte den blödiga typen. Under de senaste tre åren har gråtit tre gånger:
När jag såg Toy Story 3
Youtubeklipp där militärer överraskar sina barn efter en lång vända i Irak
När min dotter föddes och dagarna därefter
Nu är det fyra gånger med 'Systrar i Jeans'.
OTROLIGT STARK!!!
Att IMDB ger den blott 6,6 av 10 bevisar den stora massans inkompetens och omdömeslöshet. Det är nästan att man tappar tron på demokratin när man ser sån bedrövelse.
SPOILERVARNING:
Det starkaste i filmen är att den delvis kretsar kring en cancersjuk liten flicka. Jag grät så fort jag fick reda på hennes belägenhet.
Då slog det mig! Jag måste bekämpa cancern på börsen!
Jag har, även med mina mått mätt, gjort extremt ytlig research - enligt följande:
Fas 1a: Kollat vilka som skriker högst inne på Börssnack och Placera.
Fas 1b: Valt ut Hamlet och Kancera och kollat på videos om respektive bolag
Fas 2: Studerat grafernas utseende
Valet har fallit på Hamlet. Känns lite yngre, lite fräschare och lite 'Deus ex machina'.
Jag har lagt in en långtidsorder om 500 aktier för 12,2 styck. Borde kunna köpas i veckan om inte nån triggar aktiveras som får aktien att skjutas i höjden. Jag kan tänka mig att köpa på mig mer ifall kursen dippar.
I senaste avsnittet av Börspodden sågades Parans Solar av det intellektuella och komiska geni som är John Skogman.
Upprinnelsen var att Parans släppt ett PM där det annonserades att Nike skulle installera den senaste generationen av Parans system, men att ordern till sin storlek var obetydlig. Primärt ifrågasattes tajmingen i att släppa en icke-nyhet som får kursen att rusa med 40 % på nyemissionens näst sista teckningsdag. Det kanske rentav är något Aktietorget borde titta in i, menade Skogman och fick medhåll av sin sidekick. Börspodden menade dessutom att informationen kan uppfattas som vilseledande då man får känslan av att Parans system skall installeras på huvudkontoret i Oregon, när det troligtvis skall installeras i någon liten filial i Sverige.
Initialt blev jag sårad eftersom John Skogman sågade ett favoritbolag och i förlängningen också mitt omdöme. Och visst har han en poäng. Man ser ju aldrig SCA släppa en pressrelease om att Apple köpt in ett tolvpack toapapper till sitt nya campus.
Nu har jag gått runt i cirklar hemma och funderat...
1. Är Parans ett artisteribolag?
2. Skall Aktietorget granska denna typ av pressmeddelanden?
3. Bör Aktietorget verka för att skapa en seriösare marknad?
4. Är inte alla pressreleaser av godo?
Mina svar 1. Kanske. Inte vet jag. Parans släpper tveklöst ängsliga pressreleaser. Jag har bränt mig på deras PM tidigare. Men jag har svårt att klandra dem. De är ett litet bolag som kämpar för sin existens. De har inte ens en etablerad marknad att tävla på, utan måste skapa den själva. Klart de tar varenda halmstrå de kan få. Eftersom Parans ännu inte lyckas få substanstiella kontrakt från byggbranschen, så får de fortsätta bygga hype genom att namedroppa sexiga kunder. Jag vill minnas att Apple var mycket stolta över varje kändis som köpte första generationens iPod. Det är väl samma slags marknadsföring fast på bolagsnivå. Parans må vara ett artisteribolag, men det är MITT artisteribolag. 2. Nej! Eller är det något jag missat? Det hade varit suspekt med ett haussigt pressmeddelande av detta slag om aktiekursen stått lägre än nyemissionens teckningskurs. Det hade också varit graverande om Parans PM hade innehållit direkta osanningar. Men så var ju inte alls fallet. Då ser jag inget konstigt i tajmingen. Eller är det något jag inte fattat? 3. Nej, Aktietorget bör snarast verka för en mindre seriös marknad. Alla börsrävar hånar Aktietorget och dess invånare. Men kan inte någon jävla marknadsplats få vara lite vilda västern? En plats där lycksökare som jag kan förlora ALLT efter att en acneprydd tonåring lovat guld och gröna skogar. Jag vill ju kunna sitta med min avanza-app och köpa aktier i garagebolag. Nej, aktietorget får gärna sänka sina barriärer ytterligare några snäpp! De får också gärna sänka courtaget! 4. Alla pressreleaser med någon slags sanningshalt och nytillkommen information är välkomna i min bok. Hellre en för mycket än en för lite.
Och ja. Jag tankade på med teckningsrätter så fort jag fick se ovan nämnda pressrelease.
OBS! Vill du bara läsa om Hövding, bläddra ner till rubriken Hövding. För först vill jag meta-blogga lite.
Efter mitt SUCCÉINLÄGG om Simris Alg (re-tweetad av VD:n Fredrika Gullfot och Snåljåpen i hög person) växte min följarskara på twitter med ca 500%. Som mest var 49 personer högst angelägna om att veta vad Stora Vagnen skulle säga för tokigt härnäst.
Jag blev naturligtvis glad över min virala succé. Men sedan började jag känna pressen. Mina 49 älskade följare började alltmer kännas såhär:
Höll jag på att bli aktiebloggarnas svar på Jakob Hellman - en fullträff och sedan dödstyst? Eller var jag kanske snarare one-hit wondret Rick Astley...
Min följarskara började långsamt sjunka och jag såg förfallet med en blandning av lättnad och sorg.
'Jag måste twittra något', tänkte jag. 'Göra sånt folk brukar när de är stora, viktiga och snackar med Snåljåpen på twitter.' Och så observerade jag något lite halvkul på Aftonbladets förstasida. 'Sånt här brukar folk gilla', tänkte jag.
Jag ångrade mig förstås direkt... Fan vad töntigt av mig. Jag skämdes och övervägde att ta bort tweeten.
Att leta syftningsfel på Aftonbladet är att sparka in öppna dörrar. Och denna hobby överlåter jag till särskrivningspoliser och personer som känner sig smarta när de säger: 'Det heter espresso och inte expresso'.
Dessutom, om skall man ägna sig åt denna typ av underfyndigheter får man ju ha lite finess i utförandet...
Detta var ett desperat försök att vara en produktiv twittrare. Vem fan följer mig på Twitter för att få flödet fyllt av mediokra höhö-skämt från Aftonbladet?
INGEN!!
Så från och med nu skall Twitter-kontot bestå av två saker
Information om att nytt blogginlägg skrivits.
Eventuella konversationer.
Nuff said, nu till Hövding...
Hövding (och lite kort om Mahayanabuddhismen.)
För en månad sedan proklamerade jag min kärlek till malmöföretaget Hövding. Och sedan dess har kursen stigit 50%.
Är det "Stora Vagnen - effekten"?
I wish...
Hövding har under de senaste två månaderna släppt tre positiva pressmeddelanden.
24 Februari: VD Fredrik Carling har sålt aktier för att teckna optioner för motsvarande summa. Inlösen vid kursdubblering inom 3 år. Detta kan väl inte tolkas på annat sätt än att Carling tror att bolaget har en rejäl uppsida. Sedan avskyr jag optionsprogram i hela mitt väsen, men det kan inte Carling lastas för:
1 Mars: Ramavtal med Intersport och Team sportia annonseras. En försiktig men strategiskt viktig breddning av återförsäljarna. Precis vad Hövding behöver - komma ur Designtorget-träsket.
30 Mars: Hövding får EU-bidrag om en sisådär 12 miljoner kronor över två års tid. Pengarna skall öronmärkas till forskning och produktutveckling.
Spontant tycker jag att stjärnorna börjar alignera sig för Hövding. Kanske är kursrörelsen vi nu ser genombrottet för aktien Hövding. Bolagets kommersiella genombrott däremot, torde först komma med Hövding 3.0. (Ibland har jag närmast ekivoka föreställningar om denna produkt.) Det är först då de kan sälja hjälmen till ett rimligt pris och en god marginal. Just nu lämnar både pris och marginal mycket att önska.
Jag jublar förstås åt den 50%-iga uppgången, tänker du nu...
NEJ, FÖR JAG SÅLDE AV ALLTSAMMANS PÅ 18 KRONOR FÖRRA VECKAN!!!
Jag tänkte köpa tillbaka innehavet samma dag. Detta var bara ett spontant infall jag fick att trada lite.... Sedan dess har aktien bara stigit och stigit för varje dag. Snålhet, stolthet och bitterhet har hindrat mig från att köpa tillbaka min position trots att uppsidan ännu är enorm.
Fan....... Jag lär mig aldrig.
Namnet 'stora vagnen' är hämtat från buddhismen vars största skolbildning kallas Mahayana, eller på svenska 'Stora Vagnen'.
Även om buddhismen inte uppfann självdisciplinen, är det den filosofiska skolbildning tillskrivit egenskapen störst betydelse. Och som gjort självdisciplinen till själva basen i religionsutövandet.
Det är således ironiskt att jag, som identifierat mig som buddhist sedan andra klass i lågstadiet, tycks ha så ofantligt svårt att hålla begären i schack. Åtminstone när det kommer till aktiehandel. 25 år av buddhistisk praktik och jag står kvar på ruta ett:
